Debatt: Okunskap hotar Dalarnas vattenkvalitet

Anders Mårtensson, VVS-Fabrikanternas råd har i en artikel i SvD och nu senast i en debattartikel i DD anfört att avloppsdeklarationer skulle vara den allenarådande åtgärden för att avvärja allsköns problem som risk för övergödning och smittspridning…….

(Se även SVD artiklarna: ”Husägare rättslösa när avlopp döms ut”  m fl.)

Den klassiska markbaserade anläggningen, en hittills oöverträffad konstruktion på landsbygden, kräver mycket små insatser och är hållbar i decennier. Här visar erfarenheten entydigt, att tillsyn i samband med tömning av trekammarbrunn är tillräckligt för att avgöra anläggningens status. Att det sedan brister i kommunernas dokumentation tydliggör bara behovet av en annan huvudman i VA-frågan som har ett helhetsansvar.

Men låt oss gå till landsbygden där det existerar ett otal exempel med påståenden om risker. Här finner vi stora kunskapsbrister som ligger till grund för felaktiga beslut. Brister hos många av landets miljöinspektörer och det bör nämnas att en miljöinspektörs utbildning omkring VA-frågan utgörs endast av några dagar. VA-frågan är komplex med svåra naturvetenskapliga och juridiska delar. Vi har också kunskap om att personalomsättningen är mycket hög vilket innebär att man inte har någon kontinuitet.

Inspektörer dömer ut anläggningar utan bevisbörda och fastighetsägaren står rättslös

Inspektörer dömer ut anläggningar utan bevisbörda och fastighetsägaren står rättslös. Ett solklart exempel på detta är ett fall från Marks kommun. En ny anläggning för 90 000 kronor anlagd och godkänd 2016, sedan ändrat beslut, idag uppgrävd och skrotad. Fastighetsägaren blev sedan debiterad 25 642 kronor för miljökontorets tid på kontakt med kommunjurist, mejl, telefon, inläsning av lagtexter med mera. Utanpå detta, tvångsanslutning till kommunalt VA i maj 2020 och till dags dato en total summa på 377 000 kronor.

Märk väl att de larmrapporter som berör förorenat dricksvatten gäller de kommunala systemen. Mårtensson tycks gripa efter alla halmstrån och återkommer ideligen till risker för smittspridning.

Vi ser ingen smittspridning från små avlopp och enligt David Eveborn, grundvattenexpert, som noggrant studerat risken för smittspridning från små avlopp till brunn, så finns endast några få fall kända, där felplacerade anläggningar är orsaken.

Hur bedömer Mårtensson om och när det är en risk? Finns en skada eller olägenhet? Om inte så förefaller det osannolikt att lyfta fram risk, som ett argument att avfärda en fungerande anläggning. Vilken typ av påverkan handlar det om, är påverkan försumbar? Är det ställt i relation till kostnad att undanröja en minimal risk?

I övrigt accepteras stora risker i vår vardag, att färdas i en bil på en starkt trafikerad väg är en oerhörd risk. Ej att förglömma är att för cirka två år sedan basunerade Anders Mårtensson ut, att om inte de små avloppen åtgärdades, så skulle vi simma i en algsörja. Känns märkligt att dessa argument inte kvarstår längre? Nu pratar man risker i stället? Grundlösa antaganden som risk för övergödning, när senaste årens mätningar visar att näringshalten minskar i insjöar. Tyvärr är Mårtensson inte uppdaterad då till och med Havs och vattenmyndigheten avlägsnat tidigare rekommendationer för livslängd på en avloppsanläggning på hemsidan.

Vi behöver skarpare politiska beslut och en ny myndighet för Vattenvård måste bildas

Att avlopp skulle bedömas av oberoende part från VVS-branschen utan politiska motiv kan bara betraktas som en utopi. Att en kommun skulle anlita en entreprenör som agerade emot kommunens strategi? – Det tror vi inte på. Här kommer nog inte rättssäkerheten att stärkas utan snarare förtvina.

När myndigheterna inte en lyssnar till Sveriges ledande experter, varför då lyssna till en bransch som endast bör verka som leverantörer av erforderlig utrustning? Vi behöver skarpare politiska beslut och en ny myndighet för Vattenvård måste bildas. En myndighet som i samverkan med främst Naturvårdsverk, Kemikalieinspektion, står bakom erforderlig tillsyn krav och beslutanderätt. Någon måste ha en övergripande helhetssyn på hur VA-frågan hanteras i ett helhetsperspektiv.

Kent Leonardsson

Sekreterare, VA-i tiden