Samarbete mellan VA-i-tiden och Villaägarna.
Alltsedan 2020 har såväl VA-i-tiden som Villaägarna konstaterat att vi har en gemensam syn på problemet med Sveriges tillämpning i VA-frågor gentemot enskilda fastighetsägare med VA-anläggningar.
VA-i-tiden och Villaägarna har därför börjat samarbeta för att genom dialog med företrädesvis riksdagens miljö-och jordbruksutskotts ledamöter kunna påverka kommande proposition utifrån Anders Grönvalls utredning om ” Hållbara vattentjänster ”.
Från VA-i-tidens styrelse har Kent Leonardsson sekreterare och Lars-Göran Carlsson ordförande tillsammans med Villaägarnas samhällspolitiska chef Håkan Larsson genomfört Teamsmöten med riksdagsledamöterna från Socialdemokraterna, Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna, Moderaterna, Liberalerna och Vänsterpartiet.
Vi har till dessa politiker i en dialog framfört att det inte finns någon evidens, vetenskap och beprövad erfarenhet kring vad som är en förorening från en enskild VA-anläggning varför de allmänna vägledningarna från HaV till kommunernas miljöinspektörer endast baseras på en godtycklig bedömning. Vi har redovisat fakta kring detta i form av domen från mark-och miljödomstolen i Växjö som klarlagt rättsläget. Av domen framgår att kommunen måste kunna påvisa att VA-anläggningen skapar olägenhet och skada för människors hälsa och miljö innan den kan förbjudas att användas.
Vidare har vi påtalat det faktum att den omvända bevisbördan innebär att den enskilde fastighetsägaren inte kan få sakfrågan prövad i domstol huruvida det enligt vattentjänstlagen finns ett behov av anslutning till kommunalt VA. Fastighetsägaren är rättslös då sakfrågan inte kan prövas förrän fastställd anslutningspunkt och faktura från kommunen på anslutningskostnaden. Den fria prissättningen avseende anslutningskostnader som varierar allt emellan 125 tkr upp till 700 tkr innebär att en del enklare hus har ett marknadsvärde som understiger anslutningskostnaden. En stor del av fastighetsägarna är pensionärer vilka inte får låna i bank varför de tvingas sälja sina livsverk då deras äganderätt enligt grundlagen sätts ur spel. Vi har påpekat proportionalitetsprincipen, dvs. att en investering för miljön måste stå i proportion till den miljönytta som uppnås.
Vi har i våra dialoger påtalat att det finns brister med det kommunala VA-anläggningarna i form av föroreningar som t.ex. PFAS. Ämnen som enligt Naturskyddsföreningen i Sverige dagligen konsumeras av ca 2 miljoner VA-konsumenter. Ett viktigt påpekande har varit att tydliggöra de stora brister som finns hos de kommunala reningsverken. De klarar inte att rena läkemedelsrester, hormonstörande ämnen m.fl. vilket medför stora risker för toxiska effekter på olika organismer.
Kostnadsutvecklingen för kommunala VA-taxor enligt Nils Holgerssonrapporten sedan mätningarna startade 1996 – 2020 ligger på 97 % medan övrig prisutveckling i samhället ligger på 29 %. VA-skulden i bristande utbyte av VA-ledningar som enligt Anders Grönvall uppgår till 800 miljarder kr har vi också diskuterat med miljö-och jordbruksutskottet. Här har vi också lyft upp våra sjunkande grundvattennivåer och fört ett resonemang om dagens storskalighet med kommunalt VA som omfattar 90 % av svenskarna kan fortsätta då 25 % av allt producerat dricksvatten försvinner i form av läckage trots att dricksvatten definieras som ett livsmedel som vi ska vara sparsamma med enligt miljöbalken.
Genom våra dialoger med miljö-och jordbruksutskottet har VA-frågan fått en förnyad aktualitet i vattenvårdsdebatten den 3 mars, samt i lämnade enkla frågor till miljöministern om var evidensen finns för utdömande av VA-anläggningar från kommunernas sida utifrån mark-och miljödomstolens dom om att ålder på en anläggning inte utgör skäl till att förbjuda densamma.
Länkar som nämns ovan