Hållbara vattentjänster ohållbara för villaägare”
Att döma av regeringens lagrådsremiss riskerar de generella tvångsanslutningarna till kommunalt vatten och avlopp att bestå, liksom rättslösheten för enskilda. Det skriver Jonathan Lindgren och Lars-Göran Carlsson.
Vi anser att förslagen i den lagrådsremiss som regeringen lämnat inte kommer räcka, i värsta fall förvärras villkoren utan uppnådda miljövinster.
Regeringens förslag ”Hållbara vattentjänster” utgår ifrån att de små avloppen under 200 personekvivalenter står för huvuddelen av utsläppen fosfor och kväve. Regeringen själv anger utsläppen av fosfor från enskilda avlopp som 302 ton men nämner inte att de totala utsläppen av fosfor till kust uppgår till cirka 5 500 ton (Havs- och vattenmyndigheten, 2019). Regeringen utgår från fem år gamla teoretiska beräkningar där kommunerna rapporterat från fastighetsregister som de i varierande grad besiktigat. Även om ödehus och felräkningar fortfarande ingår i samma underlag från 2021, har antalet hushåll regeringen utgår från nu minskat med en femtedel.
Oppositionspolitiker har sen utredningen 2018 efterfrågat ett underlag som beaktar markretentionens effekter, det vill säga markens naturliga förmåga att rena vatten. Förra året svarade dåvarande miljöminister Per Bolund att den ”stora osäkerhet” som råder skulle redas ut av det statliga forskningsrådet Formas, som skulle presentera en systematisk forskningssammanställning om markretention av fosfor från enskilda avlopp under 2021. Den kartläggningen kom aldrig 2021 utan ryktas komma till hösten 2022. Till dess får vi anta att ”stor osäkerhet” fortsätter råda hos regeringen.
Likväl förväntas riksdagen ta ställning nya lagförslag från regeringen under våren. Den som hoppades att lagrådsremissen kunde bygga på evidens utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet blir besviken.
Vi efterfrågar flexibilitet så att fler kan slippa ruinerande anslutningsavgifter till kommunalt VA. Men med regeringens förslag för ökad flexibilitet i lagen om allmänna vattentjänster, paragraf 6, kvarstår det demokratiska underskottet. Det är fortsatt kommunerna som ska utreda och fatta beslut om alternativa lösningar. Vid oenighet om behov av kommunalt VA, kan endast den enskilde få lagligheten av beslutet prövad enligt kommunallagen, men inte få sakfrågan om huruvida behov föreligger prövad i mark- och miljödomstolen. Länsstyrelsen kan väcka frågan rättsligt, men utsikterna för det varierar. Länsstyrelsen Västmanland framlägger till exempel i sitt remissvar kategoriskt anser att ”enskilda lösningar generellt har en högre miljöbelastning än allmänna avloppsanläggningar”. Den omvända bevisbördan måste ändras genom krav på standard som tar hänsyn till markförhållanden. Enskilda VA-anläggningar måste påvisas vara ett hot mot skyddet för människans hälsa och miljö, inte bara presumeras vara det.
Fastighetsägarens, den svaga parten, ställning behöver stärkas. Fastigheter med mycket liten användning med markförhållanden på tryggt avstånd från närmaste vatten förtjänar en annan bedömning än de ges i dag. Socioekonomiska faktorer bör också spela roll, så att vi slipper se pensionärer med sommarstugor fördrivas från sina ömt vårdade hus som de inte kan belåna för att ha råd att bo kvar.
Avloppsdeklarationen som regeringen nu föreslår har ett uttalat syfte och en påföljande effekt, ett nationellt VA-register ska skapas för berörda fastigheter. Effekten som också uppnås är att stadigvarande arbetstillfällen garanteras för hela VVS-branschen. Ansvaret för denna tillsyn enligt miljöbalken åvilar kommunerna, vilka finansieras med kommunalskatt. Remissen anser att dagens tillsyn är otillräcklig och vill med nytt kontrollinstrument se till att fastighetsägarna betalar en gång till vad de redan finansierat med skatten.
Riksdagens civilutskott gjorde ett tillkännagivande april 2021, att fastighetsägare inte ska kunna tvingas ansluta sig till det kommunala vatten- och avloppsnätet. Någon sådan garanti ges inte i aktuell lagrådsremiss som endast efterlyser flexibilitet från kommunerna utan att säga något om sakförhållanden kommunen utgår från. Därtill läggs sten på börda i form av ny kontrollbyråkrati. En kommande proposition om ”hållbara vattentjänster” behöver vara mycket skarpare än vad som nu framträder. Annars riskerar de generella tvångsanslutningarna och rättslösheten för de enskilda att bestå. Det är inte värdigt en rättsstat som Sverige.
Jonathan Lindgren
expert på kommunala tjänster, Villaägarna
Lars-Göran Carlsson
ordförande VA-i-tiden